Ateljeristautbildningen och blocket om dans...

Dagen började med en föreläsning om dans och tolkningen av dans och rörelser.

Föreläsaren tog upp frågor som:
" Hur gör man rörelser, dans?"
" Vad sätts igång i människan när hon/han rör sig?"
"Hur lär man sig rörelser?"
"Mötet mellan ord, begrepp och rörelse, vad kan ske där?"
Föreläsningen handlade om dansaren som tolkare av rörelser och dansaren i ett lärande av rörelser.

Viktigt att reflektera över sin lärprocess, tänka och reflektera över vad man gör med sin kropp och hur man upplever rörelsen.
"Rörelsen är tänkandet och tänkandet är rörelsen."
Att göra rörelsen ger en tanke. Rörelsen förstås genom att den utförs om och om igen. Upprepandet leder till att rörelsen och uttrycket i den förändras. Dansaren undersöker rörelsens alla möjligheter.
Hon/han gör rörelsen till sin egen, tolkar den och visar sin upplevelse av den.
Dansaren lär sig känna igen upplevelser i kroppen, vilket skapar ett gehör för den egna kroppen.

Här vill jag dra en parallell till det lilla barnets utforskande och erövrande av den egna kroppen och rörelserna. Barnet prövar en rörelse upprepade gånger, tills barnet behärskar och förstår den.
Flera gånger har jag sett att barnet, när det behärskar rörelsen, utmanar sig själv genom att utveckla och försvåra rörelsen.

Jag tror att det är viktigt att vi pedagoger ser och försöker förstå vad det är barnet håller på att undersöka och lära sig. Ge tid att vara i processen.
Samma förhållningssätt när det gäller projekterandet i förskolan; ge processen tid, tid att undersöka och pröva många gånger på många olika sätt, tid att reflektera över vad som sker och hur det sker.
Våga ta det lugnt och inte fokusera på slutresultatet.

Ja, detta var några tankar från dagens föreläsning. Mer kommer...