Ateljeristautbildningen och blocket om dans...

Igår eftermiddag blev vi verkligen utmanade. Vi fick i uppgift att utifrån fyra olika bilder som symboliserade rörelseriktning och ett antal olika ord, skapa egna rörelser som skulle kombineras till en kortare koreografi. Dans är inte ett främmande uttryck för mig, men detta var svårare än jag trodde...

Första delen av uppgiften var individuell; skapa dina egna rörelser och reflektera över hur du upplever dem. Vad händer i kroppen och vad händer i tanken? Pröva och upprepa, utforska rörelsens möjligheter.
Skriv ner.

Sedan samlades vi i grupper om fem för att börja reflektera över den  individuella biten. 
En gemensam nämnare var att alla, utom en, tyckte att det var obehagligt och svårt att starta och prova rörelser själv. Det var också en utmaning att sätta ord på upplevelsen av rörelserna.

Varför upplever vi det svårt att improvisera en rörelse? Kan det bero på att vi är fostrade in i ett "rätt och fel " tänkande? Att vi är vana att få en mall om hur något ska vara, snarare än kan vara?

Reflektioner som kom ut av detta resonemang var:

"Hur kan barnen uppleva uppgifter vi ger dem?"
"Hur kan vi arbeta med rörelse och dans, utan att vi ger barnen en mall? "
"Hur kan vi skapa en kontext där dansen blir möjlig att utforska? "
Mallar och andra vuxeninitierade uttryck kan sätta fokus på slutresultatet istället för processen.
"Att reflektera tillsammans över processen ger en skjuts framåt."
"Att berätta för varandra startade ett kollektivt lärande"

 Nästa utmaning var att visa våra individuella rörelser för varandra. Vi provade varandras rörelser och sedan följde nya diskussioner för att sätta ihop koreografin...
Ordningsföljd, rytm, rörelser unisont eller individuellt, eller både och, formation, riktning, tempo, musik, ljud, tystnad, uttryck, gestaltning....

När vi började arbeta i gruppen kom glädjen. Rörelseglädje, glädjen över samarbetet och gemenskapen.
Detta funderade vi också över, gruppens betydelse för barnets lärande. Det kollektiva lärandet är den högsta formen av lärande och föregår det individuella lärandet, enligt Vygotskij.