Barns skapande och mallar

Idag hamnade jag i en diskussion om en närliggande skolas sätt att arbeta med skapande med eleverna.


Jag fick berättat för mig hur elever i lågstadiet får mallar och färdiga fylla-i-övningar och läraren kallar det "bild"/"skapande". Eleverna blev uppmanade att hålla sig innanför linjerna och när detta ifrågasattes av en förälder fick föräldern till svar "att det är viktigt att lära sig att hålla sig innanför linjerna".


En massa tankar dyker upp:
Vad signalerar dessa uppgifter till eleverna? Både när det gäller barnsyn, kunskapssyn och människosyn? 
Vad ger det eleverna för syn på sig själva, som barn och som samhällsmedborgare?
Och i förlängningen; vad händer om barnen ska lära sig att hålla sig innanför linjerna, när vårt samhälle behöver medborgare som är kärleksfullt granskande, vågar ifrågasätta och lita till sin egen förmåga.
Sedan tycker jag att det är barns rättighet att fullt ut få använda sin kreativitet.


Skapande är inte ett tidsfördriv. Att få tillgång till olika språk eller kommunikationssätt, som bild, form, dans, musik, matematik, symboler, konstruktion, drama etc är olika sätt att lära om sin omvärld, olika sätt att fördjupa sig i något och skapa kunskap. Intryck och uttryck växelvis. Att utforska ett fenomen på så många olika sätt som möjligt och skapa hypoteser som utvecklas eller revideras. Att få klura på en fråga och använda skapandet som ett verktyg.


Därför blir jag illa till mods när jag hör att det finns skolor och förskolor som fortfarande har kvar mallar och fyll-i-uppgifter i sin pedagogiska verksamhet. Tror ändå att dessa tillhör en minoritet.

Ateljeristautbildningen och blocket om dans...

Igår eftermiddag blev vi verkligen utmanade. Vi fick i uppgift att utifrån fyra olika bilder som symboliserade rörelseriktning och ett antal olika ord, skapa egna rörelser som skulle kombineras till en kortare koreografi. Dans är inte ett främmande uttryck för mig, men detta var svårare än jag trodde...

Första delen av uppgiften var individuell; skapa dina egna rörelser och reflektera över hur du upplever dem. Vad händer i kroppen och vad händer i tanken? Pröva och upprepa, utforska rörelsens möjligheter.
Skriv ner.

Sedan samlades vi i grupper om fem för att börja reflektera över den  individuella biten. 
En gemensam nämnare var att alla, utom en, tyckte att det var obehagligt och svårt att starta och prova rörelser själv. Det var också en utmaning att sätta ord på upplevelsen av rörelserna.

Varför upplever vi det svårt att improvisera en rörelse? Kan det bero på att vi är fostrade in i ett "rätt och fel " tänkande? Att vi är vana att få en mall om hur något ska vara, snarare än kan vara?

Reflektioner som kom ut av detta resonemang var:

"Hur kan barnen uppleva uppgifter vi ger dem?"
"Hur kan vi arbeta med rörelse och dans, utan att vi ger barnen en mall? "
"Hur kan vi skapa en kontext där dansen blir möjlig att utforska? "
Mallar och andra vuxeninitierade uttryck kan sätta fokus på slutresultatet istället för processen.
"Att reflektera tillsammans över processen ger en skjuts framåt."
"Att berätta för varandra startade ett kollektivt lärande"

 Nästa utmaning var att visa våra individuella rörelser för varandra. Vi provade varandras rörelser och sedan följde nya diskussioner för att sätta ihop koreografin...
Ordningsföljd, rytm, rörelser unisont eller individuellt, eller både och, formation, riktning, tempo, musik, ljud, tystnad, uttryck, gestaltning....

När vi började arbeta i gruppen kom glädjen. Rörelseglädje, glädjen över samarbetet och gemenskapen.
Detta funderade vi också över, gruppens betydelse för barnets lärande. Det kollektiva lärandet är den högsta formen av lärande och föregår det individuella lärandet, enligt Vygotskij.

Ateljeristautbildningen och blocket om dans...

Dagen började med en föreläsning om dans och tolkningen av dans och rörelser.

Föreläsaren tog upp frågor som:
" Hur gör man rörelser, dans?"
" Vad sätts igång i människan när hon/han rör sig?"
"Hur lär man sig rörelser?"
"Mötet mellan ord, begrepp och rörelse, vad kan ske där?"
Föreläsningen handlade om dansaren som tolkare av rörelser och dansaren i ett lärande av rörelser.

Viktigt att reflektera över sin lärprocess, tänka och reflektera över vad man gör med sin kropp och hur man upplever rörelsen.
"Rörelsen är tänkandet och tänkandet är rörelsen."
Att göra rörelsen ger en tanke. Rörelsen förstås genom att den utförs om och om igen. Upprepandet leder till att rörelsen och uttrycket i den förändras. Dansaren undersöker rörelsens alla möjligheter.
Hon/han gör rörelsen till sin egen, tolkar den och visar sin upplevelse av den.
Dansaren lär sig känna igen upplevelser i kroppen, vilket skapar ett gehör för den egna kroppen.

Här vill jag dra en parallell till det lilla barnets utforskande och erövrande av den egna kroppen och rörelserna. Barnet prövar en rörelse upprepade gånger, tills barnet behärskar och förstår den.
Flera gånger har jag sett att barnet, när det behärskar rörelsen, utmanar sig själv genom att utveckla och försvåra rörelsen.

Jag tror att det är viktigt att vi pedagoger ser och försöker förstå vad det är barnet håller på att undersöka och lära sig. Ge tid att vara i processen.
Samma förhållningssätt när det gäller projekterandet i förskolan; ge processen tid, tid att undersöka och pröva många gånger på många olika sätt, tid att reflektera över vad som sker och hur det sker.
Våga ta det lugnt och inte fokusera på slutresultatet.

Ja, detta var några tankar från dagens föreläsning. Mer kommer...

Tio rubriker för vad Reggio Emilia Inspiration kan vara

På Ateljeristakursen fick vi uppgift att formulera rubriker till Harold Göthsons tio kännetecken för vad Reggio Emilia inspiration kan vara (Modern Barndom nr 3/2009).
Jag läste artikeln flera gånger och tänkte, tänkte och tänkte. Försökte koppla till egna praktiken i förskolan. Fick klart för mig att detta är en utmaning...

1. Ett forskande och kritiskt granskande förhållningssätt
Förskolan står för ett aktivt undersökande och granskande av den egna praktiken och de ställningstaganden som råder inom den, genom kollektiv reflektion, diskussion och influenser från oliktänkande utifrån.

2. Den unika människans tillblivelse och lärande genom mötet med andra i ett demokratiskt sammanhang
 Förskolan värnar om den unika människans tillblivelse och lärande genom mötet och samspelet med andra i ett demokratiskt sammanhang.

3. Delaktighet och dialog
Förskolan arbetar aktivt med att skapa delaktighet genom olika former av dialog mellan alla som är involverade i lärandet, samt ett ständigt formulerande av hypoteser som prövas, diskuteras ooch förhandlas.

4. Kooperativa lärandet
är den högsta formen av individuellt lärande

5. Ett projekterande och processinriktat arbetssätt
Lärandet sker genom projekterande, genom ett aktivt undersökande,prövande och förhandlande om värden och omvärlden.

6. Pedagogisk dokumentation som verktyg för reflektion, processens framskridande och delaktighet
Reflekterandet kräver dokumentation, som bidrar till processernas framskridande, delaktighet och nya förståelser för det som pågår.

7. Miljön som den tredje pedagogen
Den pedagogiska miljön (rum, material, uppgift och organisation av tid) arrangeras så att den stödjer de värden man arbetar för och det lärande man strävar efter.

8. Ett barn (en människa) har hundra språk, hundra olika sätt att tänka
En tilltro till de hundra språken, ett estetiskt perspektiv på lärandet, samt att undersöka och se på en fråga ur många olika synvinklar.

9. Det rika och kompetenta barnet, med rättigheter som samhällsmedborgare
En barnsyn, där barnet har rättigheter och ses som samhällsmedborgare. Barnets rätt att inte bli kategoriserat eller sett ur ett schablonmässigt perspektiv.

10.Utmanandet av hierarkiska idéer
Arbeta för dialog och samarbete mellan olika kompetenser och roller, istället för hierarkiska idéer.

Jag är nyfiken på hur ni tänker kring värdena demokrati, delaktighet, olikhet, kollektiva lärandet, gemensam reflektion..
Skriv gärna och berätta!

Ja, då var jag igång...

Har länge tänkt att jag skulle börja blogga med fokus på förskola och didaktik.
Det händer mycket varje dag i barnens vardag i förskolan. Många stjärnögon som tänds, då nyfikenheten och utforskandet sätter fart. Hur håller vi liv i denna nyfikenhet och lust att ta in omvärlden, denna lust att erövra och förstå? Vad ger vi barnen för möjligheter och utmaningar?
Kanske kan vår egen nyfikenhet och förundran vara till hjälp..